Gjuteri för ånglok till Ryssland

Många byggnader lämnas vind för våg på grund av falska förhoppningar, här handlar det om ett mycket tidigt fall. Dock kom förfallet först decennier efteråt när byggnaden övergick i en mans ägo som varken brukade den eller var beredd att sälja den. Antagligen fanns det en förhoppning om att marken skulle öka i värde. Dock försvåras en exploatering av att byggnaden är kulturminnesmärkt och att det hela ligger i en bygd där mark inte är en allt för stor bristvara. Å andra sidan har tre decenniers förfall och kraftig vandalisering av den lokala ungdomen gjort att en rivning verkade ofrånkomlig.
Under 2006 bytte fastigheten ägare, den nya ägaren, lokalt engagerad, vill stoppa förfallet och hoppas att kunna rusta byggnaden och använda den till någon form av lager och industrihotell. I alla fall gör hans engagemang att byggnaden numera får vara i fred.
Bilderna togs precis innan uppröjningen började.

Bakgrunden är att Nohab 1921 fick en order på 1000 lok till de ryska järnvägarna. Eftersom ordern vida översteg produktionskapaciteten arrenderade man mark för att kunna uppföra produktionslokaler, ett stålgjuteri och ett plåtvalsverk. 1922 reducerades dock den ryska ordern till hälften och Nohab lyckades inte kompensera orderbortfallet genom försäljning på andra marknader, framförallt tyska stålverk var för starka konkurrenter. Bygget av de nya anläggningarna avbröts men gjuteriet, uppfört 1921-1922, hann färdigställas och inredas med moderna maskiner och traverser. Även ytterligare några mindre byggnader blev klara. Plåtvalsverket kom aldrig att byggas. 1924 sålde Nohab byggnaderna till det bruk på vars mark de hade uppförts och byggnaden användes som gjuteri.

© Niklas Biedermann, får ej användas utan tillstånd.

Åter till huvudsidan